Ord om konst

Termer du möter i museer, böcker och i appen – med förklaring och uttal. Tryck på högtalaren för att höra ordet på sitt språk.

Fresk: Målning på våt kalkputs; pigmenten binds när putsen torkar.

Secco: Målning på torr puts. Håller sämre än äkta fresk – som Leonardos Nattvarden.

Giornata: Dagsverke: den bit fresk som målades på en dag, innan putsen torkade.

Tempera: Färg där pigmenten binds med äggula. Torkar snabbt till en matt yta.

Oljemålning: Pigment bundna i linolja. Torkar långsamt och kan byggas i genomskinliga lager.

Lasyr: Ett tunt, genomskinligt färglager som ger djup och lyster.

Impasto: Tjock färg som syns som relief på duken, som hos van Gogh och Rembrandt.

Grisaille: Målning i grå toner, ofta för att efterlikna skulptur.

Akvarell: Genomskinlig vattenfärg på papper; papperets vita blir bildens ljus.

Gouache: Täckande vattenfärg med matt yta.

Pastell: Torra färgkritor av rent pigment. Ger mjuka, pudriga ytor.

Enkaustik: Pigment i smält vax. Använd i antika mumieporträtt och av Jasper Johns.

Collage: Bild som klistras ihop av papper, foton och andra material.

Assemblage: Tredimensionellt collage av föremål.

Readymade: Ett färdigt vardagsföremål som ställs ut som konst. Duchamps uppfinning.

Träsnitt: Grafisk teknik där bilden skärs ut ur en träskiva och trycks.

Kopparstick: Grafik där linjerna graveras i en kopparplåt.

Etsning: Grafik där syra fräter fram linjerna i en metallplåt. Rembrandt och Zorn var mästare.

Litografi: Stentryck: bilden ritas med fett på sten och trycks.

Serigrafi: Screentryck genom en duk. Warhols teknik.

Mosaik: Bild av små bitar sten eller glas, tesserae.

Chiaroscuro: Spelet mellan ljus och mörker som ger form och volym.

Sfumato: Mjuka, rökiga övergångar utan skarpa konturer. Leonardos signum.

Tenebrism: Kraftigt mörker med ett hårt, riktat ljus, som hos Caravaggio.

Kontrapost: Ställning där vikten vilar på ena benet, så att kroppen svänger. Från antiken.

Centralperspektiv: Linjer som går in i bilden möts i en flyktpunkt på horisonten.

Luftperspektiv: Fjärran saker målas blekare och blåare för att visa avstånd.

Förkortning: En form som pekar mot betraktaren och därför trycks ihop.

Trompe-l’œil: ”Lura ögat”: måleri så verklighetstroget att man tror att det är på riktigt.

Di sotto in sù: Takmåleri sett underifrån, så att figurerna svävar ovanför betraktaren.

Valör: En färgs ljushet – hur ljus eller mörk den är.

Komplementfärg: Färgen mitt emot i färgcirkeln, som förstärker den andra.

Komposition: Hur bildens delar är ordnade.

Gyllene snittet: Proportionen ungefär 0,618 : 1, som ofta anses harmonisk.

Pentimento: Spår av en ändring som skymtar under färgen: konstnären ”ångrade sig”.

En plein air: Måleri utomhus, i fria luften. Impressionisternas sätt att arbeta.

Alla prima: Vått i vått: en målning gjord i ett svep utan att lagren torkar.

Ikonografi: Läran om bilders motiv och symboler.

Attribut: Föremål som visar vem en figur är: Petrus nycklar, Katarinas hjul.

Vanitas: Stilleben om livets förgänglighet: dödskallar, ljus och timglas.

Memento mori: ”Kom ihåg att du ska dö” – påminnelse om döden i bild.

Stilleben: Målning av föremål: blommor, frukt, kärl.

Genremåleri: Bilder av vardagsliv.

Historiemåleri: Bibliska, mytologiska och historiska scener – akademiernas högsta genre.

Allegori: En bild där personer och föremål står för idéer, som Rättvisan med våg.

Pietà: Maria med den döde Kristus i knät.

Bebådelsen: Ängeln Gabriel berättar för Maria att hon ska föda Guds son.

Tronie: Holländsk studie av ett ansikte eller en typ, inte ett beställt porträtt.

Rückenfigur: En figur sedd bakifrån, som vi ser landskapet genom. Friedrichs grepp.

Fête galante: Bilder av eleganta par som festar i parker. Watteaus genre.

Triptyk: Ett verk i tre delar, ofta ett altarskåp med flyglar.

Altartavla: Målning eller skulptur bakom altaret i en kyrka.

Ikon: Helig bild i den ortodoxa kyrkan, målad efter fasta förebilder.

Relief: Skulptur som skjuter ut från en bakgrund.

Byst: Skulptur av huvud och överkropp.

Kapitäl: Pelarens översta, ofta dekorerade del.

Strävbåge: Båge utanför en gotisk kyrka som tar upp trycket från valven.

Kupol: Halvklotformigt tak, som på Pantheon och Peterskyrkan.

Installation: Ett verk som fyller ett rum och som man går in i.

Performance: Konst som en handling som utförs inför publik.

Avantgarde: ”Förtrupp”: konstnärer som bryter ny mark.

Akademism: Konst efter akademiernas regler: slät yta, ideal, historiska motiv.

Salongen: Den officiella utställningen i Paris, som avgjorde konstnärers karriär.

Pointillism: Bilder av små prickar ren färg som blandas i ögat. Seurats metod.

Jugend: Art nouveau: sekelskiftets stil med slingrande, växtlika linjer.

Dada: Antikonströrelse från 1916 som protesterade mot krig och förnuft.

Konkretism: Geometrisk konst som inte föreställer något utan är ”konkret” i sig själv.

Rokoko: 1700-talets lätta, lekfulla stil, uppkallad efter snäckornamentet rocaille.

Manierism: Senrenässansens konstlade stil med långsträckta kroppar.

Veduta: Detaljerad stadsvy, som Canalettos Venedig.