Pop, minimalism och konceptkonst
Reklam, serier och konsumtion blev konst, samtidigt som minimalister och konceptkonstnärer skalade bort allt utom idén och formen.
Kring 1960 började unga konstnärer i New York reagera mot de abstrakta expressionisternas allvar. Robert Rauschenberg och Jasper Johns tog in vardagsföremål, flaggor och måltavlor i sina verk. Snart gick Andy Warhol, Roy Lichtenstein och Claes Oldenburg längre: de gjorde konst av soppburkar, serieteckningar och hamburgare. Popkonsten var född.
Samtidigt gick andra konstnärer i motsatt riktning. Minimalisterna Donald Judd, Dan Flavin, Carl Andre och Agnes Martin arbetade med enkla geometriska former, industriella material och serier. Verket skulle vara det det var och ingenting annat. Konceptkonstnärer som Sol LeWitt och Lawrence Weiner menade att idén var viktigare än det färdiga föremålet.
Under 1970-talet lämnade många konstnärer galleriet helt. Robert Smithson byggde Spiral Jetty av sten i Great Salt Lake, och performancekonst, videokonst och feministisk konst växte fram. Kvinnliga konstnärer som Judy Chicago och Miriam Schapiro ifrågasatte vilka som fått plats i konsthistorien.