Den nya staten: romantik och realism
När Belgien blev självständigt 1830 behövde den nya staten en historia i bilder. Historiemålare som Gustaf Wappers och Louis Gallait skildrade det förflutna, medan realister och individualister som Antoine Wiertz, Alfred Stevens och Félicien Rops gick egna vägar.
Den belgiska revolutionen 1830 skapade ett kungarike med en tysk furste, Leopold I, som kung. Den unga staten ville visa att den hade en lång och ärorik historia, och konstnärerna fick i uppdrag att måla flamländska stadsupplopp, burgundiska hertigar och spanskt förtryck. Gustaf Wappers målning av septemberdagarna 1830 blev den belgiska romantikens manifest.
Historiemålare som Louis Gallait från Tournai och Nicaise de Keyser fick stora framgångar i hela Europa, och i Antwerpen målade Hendrik Leys medeltida scener i en stil som efterliknade de gamla mästarna. Antoine Wiertz gick längre och ville tävla med Rubens och Michelangelo i jättelika målningar, som staten lät honom ställa ut i en egen ateljé i Bryssel.
Kring 1850 kom realismen, med intryck från Gustave Courbet, som ställde ut och hade många beundrare i Belgien. Charles De Groux målade fattiga och arbetare, och Alfred Stevens blev berömd i Paris för sina eleganta kvinnor i moderna interiörer. Félicien Rops började som satirisk tecknare. År 1868 bildades Société libre des Beaux-Arts, som försvarade en friare, mer naturtrogen konst.