De flamländska primitiverna
I Brygge, Gent, Tournai och Bryssel skapade Jan van Eyck, Rogier van der Weyden och Hans Memling ett måleri i olja med en detaljrikedom och ett ljus som saknade motstycke i Europa.
Under hertigarna av Burgund var de södra Nederländerna Europas rikaste område. Hovet, kyrkan, adeln och de stora handelshusen beställde altartavlor, porträtt och andaktsbilder, och utländska köpmän i Brygge tog med sig målningar hem till Italien, Spanien och Hansans städer. Målarna har kallats de flamländska primitiverna, ett namn från 1800-talet som inte syftar på något primitivt utan på att de var de första.
Jan van Eyck, hovmålare hos Filip den gode och bosatt i Brygge, fullbordade 1432 Gentaltaret. Han uppfann inte oljemålningen, men han förfinade tekniken med tunna, genomskinliga lager som gav färgerna djup och glöd. Speglingar i rustningar, ljuset i en pärla och varje hårstrå i en päls återgavs med en noggrannhet som fick samtiden att tala om ett nytt sätt att se.
Rogier van der Weyden från Tournai, stadsmålare i Bryssel från 1436, gav måleriet en ny känslomässig kraft med figurer som gråter och sörjer. I Leuven arbetade Dieric Bouts, i Gent Hugo van der Goes och i Brygge Petrus Christus, Hans Memling och Gerard David. Mot 1500 började Brygges hamn slamma igen, och konstlivet flyttade till Antwerpen.