Samtidskonsten
Belgien har i dag en av Europas tätaste konstscener, med museer, gallerier och samlare i Antwerpen, Gent och Bryssel. Konstnärer som Luc Tuymans, Jan Fabre, Wim Delvoye, Berlinde De Bruyckere och Francis Alÿs arbetar med historia, kroppen och det absurda.
Under 1980-talet fick Belgien nya institutioner för samtidskonst. MuHKA i Antwerpen öppnade 1987, och i Gent gjorde museichefen Jan Hoet utställningen Chambres d’amis 1986, där konstnärer från hela världen ställde ut i privata hem. Hoet ledde senare documenta i Kassel 1992 och grundade S.M.A.K. i Gent, som öppnade 1999. I Bryssel öppnade konstcentret WIELS 2007 i ett gammalt bryggeri.
Måleriet fick en ny ställning med Luc Tuymans, som målar bleka, nedtonade bilder av historiska ögonblick som förintelsen och kolonialismen, och med Michaël Borremans, som målar gåtfulla figurer i en stil som påminner om de gamla mästarna. Jan Fabre arbetade med teater, teckning och skulptur i skalbaggsvingar, och Wim Delvoye byggde en maskin som efterliknar matsmältningen.
Kolonialhistorien har blivit en av de stora frågorna för belgisk konst och kultur. Det koloniala museet i Tervuren gjordes om och öppnade igen 2018 som AfricaMuseum, statyer av Leopold II har tagits bort eller ifrågasatts, och sedan 2022 finns en lag som gör det möjligt att återlämna föremål till Kongo. Samtidigt har de gamla mästarna fått nytt liv genom restaureringen av Gentaltaret.