Georgiansk tid
Hogarth satiriserade London, Gainsborough och Reynolds målade de nya förmögenheterna och Royal Academy gav för första gången de brittiska konstnärerna en egen institution.
Under 1700-talet fick Storbritannien för första gången en stark egen konstnärskår. Tidigare hade de främsta målarna vid hovet varit utlänningar. Nu växte en inhemsk publik fram bland köpmän, jordägare och en läsande medelklass. William Hogarth vände sig till dem med graverade bildserier om laster och dårskap i London, som såldes i tusentals exemplar. Han kämpade också för konstnärernas rättigheter och ekonomiska oberoende och blev en symbol för en självmedveten engelsk konst.
Porträttet var fortfarande den viktigaste genren, men det förändrades. Thomas Gainsborough satte sina modeller i engelska landskap, och Joshua Reynolds gav dem antikens och renässansens värdighet. Royal Academy grundades 1768, med Reynolds som förste president, och gav konstnärerna både utbildning och årliga utställningar. Hästmålaren George Stubbs och Joseph Wright of Derby, som målade vetenskapliga experiment i dramatiskt ljus, visade att nya ämnen kunde bli stor konst. Konstnärerna fick därmed en status de tidigare saknat.
Arkitekturen dominerades av palladianismen, en sträng klassicism som tog Inigo Jones och Andrea Palladio som förebilder. Runt herrgårdarna anlades landskapsparker som såg naturliga ut men var noga planerade, med sjöar, slingrande stigar och små tempel. Den engelska parken blev en exportvara som spreds över Europa, även till Sverige. Samtidigt började den industriella revolutionen, och företagare som Josiah Wedgwood gjorde vackra föremål för en växande marknad. Gotiska väckelsebyggen visade samtidigt ett nytt intresse för medeltiden.