Romantiken
Turner och Constable gjorde landskapet till den stora brittiska genren, medan William Blake skapade en helt egen värld av visioner.
Kring 1790 började en ny syn på konsten slå igenom i Storbritannien. Känslor, fantasi och naturupplevelser blev viktigare än antikens regler och förnuftets ordning. Poeter som William Wordsworth och Samuel Taylor Coleridge skrev om naturen och det enkla livet. Målarna sökte sig ut i landskapet, till bergen i Wales och Lake District och till kusterna. Romantiken var en europeisk rörelse, men i Storbritannien fick den sitt starkaste uttryck i landskapsmåleriet.
Två målare dominerar epoken. John Constable målade sin hembygd i Suffolk med en ny känsla för väder, ljus och vardagliga detaljer. J.M.W. Turner reste över hela Europa och målade stormar, solnedgångar och ångbåtar i ett allt friare formspråk, där ljuset och färgen tycktes upplösa allt fast. Vid sidan av dem arbetade William Blake, poet och grafiker, som skapade sina egna myter i bild och text och var nästan okänd under sin livstid.
Akvarellen blev en specialitet för brittiska konstnärer, med mästare som Thomas Girtin och John Sell Cotman. Samtidigt fick nationen sina första stora offentliga konstsamlingar: National Gallery grundades 1824, och British Museum köpte Parthenonskulpturerna. I arkitekturen levde klassicismen vidare, men den gotiska stilen fick sitt genombrott med det nya parlamentshuset. År 1839 presenterades fotografiet, en uppfinning som skulle förändra synen på bilder för alltid. Det fick stor betydelse även för målarna.