Viktoriansk tid
Prerafaeliterna gjorde uppror mot akademin, William Morris ville göra vardagens ting vackra och en ny stor publik strömmade till museer och utställningar.
År 1848 bildade tre unga studenter vid Royal Academy ett hemligt brödraskap, det prerafaelitiska. De ville bort från akademins regler och tillbaka till den uppriktighet de såg i måleriet före Rafael. Deras bilder hade klara färger, skarpa detaljer och moraliska eller litterära motiv. Först väckte de ilska, men kritikern John Ruskin tog dem i försvar, och snart blev de bland landets mest beundrade målare. De påverkade brittisk konst långt in på 1900-talet.
Industrialismen gjorde Storbritannien till världens rikaste land, men också till ett land av smutsiga fabriksstäder och massproducerade varor. Som en reaktion ville William Morris och Arts and Crafts-rörelsen återupprätta hantverkets ära. Han tryckte tapeter, vävde textilier och gav ut böcker, och han menade att konsten skulle finnas i vardagen för alla. Rörelsen påverkade formgivningen i hela Europa, inte minst i Sverige, där Ellen Key tog upp idéerna. Morris företag och skrifter blev förebilder långt efter hans död.
Konsten fick en ny och större publik. Världsutställningen 1851 i Kristallpalatset lockade miljoner besökare, och nya museer öppnade i London och industristäderna. Målningar med berättelser ur vardagen och samtiden blev publiksuccéer. Mot slutet av seklet växte estetismen, med idén om konst för konstens egen skull, och den amerikanskfödde James McNeill Whistler ställde sig mot hela den viktorianska tron på att konsten skulle undervisa och uppfostra. Striden mellan moral och skönhet blev en av seklets stora konstdebatter.