Avantgardet och Parisskolan
I Paris föddes fauvism, kubism och surrealism, och staden lockade konstnärer från hela världen.
På Höstsalongen 1905 hängde Henri Matisse, André Derain och Maurice de Vlaminck målningar med vilda, rena färger. En kritiker kallade dem fauves, vilddjur. Två år senare målade Pablo Picasso Les Demoiselles d'Avignon, och tillsammans med Georges Braque skapade han kubismen, som bröt upp föremålen i ytor och synvinklar. Det var de mest radikala förändringarna av måleriet sedan renässansen. Paris blev en mötesplats för konstnärer från Spanien, Ryssland, Italien, Rumänien och Norden.
Konstnärerna levde i ateljébyggnader på Montmartre och senare i Montparnasse. Amedeo Modigliani, Marc Chagall, Constantin Brâncuși och Chaïm Soutine hörde till dem som brukar räknas till Parisskolan. Första världskriget slog sönder den första generationens gemenskap. Efter kriget kom dada och sedan surrealismen, som under ledning av poeten André Breton sökte drömmarnas och det omedvetnas bilder. Samtidigt skapade art déco och Le Corbusier en ny, modern formvärld.
Under 1930-talet blev konsten allt mer politisk. Picasso målade Guernica i Paris 1937 som en protest mot bombningen av en baskisk stad. När Tyskland ockuperade Frankrike 1940 flydde många konstnärer, särskilt judar och andra förföljda. Nazisterna plundrade judiska konstsamlingar, och vissa konstnärer deporterades och mördades. Andra stannade och arbetade i det tysta. När Paris befriades 1944 var staden fortfarande konstens huvudstad, men dess ställning skulle snart utmanas av New York.