Le Grand Siècle – klassicism och barock
Under Ludvig XIV blev konsten en del av statens maskineri, och Versailles blev Europas förebild.
Det franska 1600-talet brukar kallas le Grand Siècle, det stora seklet. Frankrike blev Europas mäktigaste stat, och konsten fick uppgiften att visa det. Under seklets första hälft arbetade målare med mycket olika uttryck. Simon Vouet förde hem en ljus, dekorativ barock från Rom. Georges de La Tour i Lorraine målade gestalter i stilla skenet av levande ljus, och bröderna Le Nain skildrade bönder med en ovanlig värdighet.
Två av tidens största franska målare levde nästan hela livet i Rom. Nicolas Poussin målade allvarsamma bilder ur antikens historia och Bibeln, uppbyggda med samma klarhet som ett drama. Claude Lorrain målade ideala landskap badade i gyllene ljus. De blev förebilder för en klassisk hållning som i Frankrike ofta ställdes mot den mer känslosamma barocken i Italien och Flandern. Båda sålde sina verk till samlare i hela Europa.
När Ludvig XIV tog makten själv 1661 samlades allt kring kungen. Hans minister Colbert organiserade konsten som en statlig angelägenhet. Akademier, manufakturer och byggnadskontor arbetade efter samma mål. Charles Le Brun ledde dekorationen av slott och palats, och slottet i Versailles växte till ett jättelikt verk där arkitektur, trädgård, målning och skulptur skulle hylla solkungen. Versailles kopierades sedan av furstar i hela Europa, också i Sverige.