Romanik och gotik i Frankrike
I Frankrike föddes gotiken, och katedralerna blev förebilder för hela Europa.
Kring år 1000 började man bygga kyrkor i sten över hela det som i dag är Frankrike. Klostret i Cluny i Burgund ledde ett nätverk av hundratals kloster. Längs pilgrimsvägarna mot Santiago de Compostela växte stora romanska kyrkor upp, med tunga murar, rundbågar och portaler fulla av skulptur. I Moissac, Vézelay och Autun visade reliefer i portalernas tympanon Kristus som domare eller som den som sänder ut apostlarna.
Omkring 1140 lät abboten Suger bygga om koret i klosterkyrkan Saint-Denis norr om Paris. Spetsbågar, kryssvalv och stora fönster gav ett nytt ljus. Det var gotikens början. Under de följande hundra åren byggdes katedraler i Paris, Chartres, Reims och Amiens. Stilen kallades länge opus francigenum, det franska verket, och spreds till England, Tyskland, Spanien och Skandinavien. Byggena drevs av biskopar, kungar och städernas borgare, som alla ville ha den högsta och ljusaste kyrkan.
Under 1300- och 1400-talen flyttade konstens tyngdpunkt från byggplatsen till hoven. Kungar och hertigar beställde illuminerade handskrifter, guldsmide och stora bonader. Bröderna Limburg målade bönboken Très Riches Heures åt hertigen av Berry. Mot slutet av perioden förenade Jean Fouquet fransk tradition med intryck från Italien och Flandern, och medeltiden gled över i renässans. Samtidigt levde det religiösa bildbruket vidare i kyrkor över hela landet.