Den franska renässansen
Franska kungar hämtade konstnärer från Italien och skapade en egen, elegant renässans.
Från 1494 drog franska kungar gång på gång in i Italien för att erövra Neapel och Milano. Krigen misslyckades till slut, men kungarna och adeln kom hem fulla av intryck. De hade sett palats, trädgårdar och målningar som inte fanns norr om Alperna. Snart byggdes slott i Loiredalen med italienska detaljer på franska grundplaner, med höga tak, torn och skorstenar som en påminnelse om medeltidens borgar.
Frans I, kung från 1515, blev renässansens stora beskyddare i Frankrike. Han bjöd in Leonardo da Vinci, som tillbringade sina sista år vid Amboise, och köpte italienska mästerverk till sina samlingar. Från 1530-talet arbetade italienarna Rosso Fiorentino och Primaticcio på slottet Fontainebleau. Med franska och flamländska medhjälpare skapade de en elegant stil med långa kroppar, stuckatur och mytologiska motiv som kallas Fontainebleauskolan.
Under seklets andra hälft fick Frankrike egna mästare. Arkitekterna Pierre Lescot och Philibert de l'Orme och bildhuggarna Jean Goujon och Germain Pilon gav den italienska formen ett franskt uttryck, klarare och mer återhållsamt. Porträttmålarna Jean och François Clouet skildrade hovet i små, exakta bilder. Religionskrigen från 1562 slog sönder mycket, men Henrik IV byggde efter 1598 upp Paris med nya torg, broar och gallerier.