Barocken
I påvarnas Rom skapade Caravaggio, Bernini och Borromini en konst av ljus, rörelse och teater som spreds över hela Europa.
Barocken föddes i Rom omkring år 1600. Den katolska kyrkan hade samlat kraft efter reformationen och ville vinna människors hjärtan med en konst som rörde och övertygade. Målningar och skulpturer skulle kännas verkliga och dramatiska, som om de hände här och nu. Påvarna och deras släktingar byggde kyrkor, palats, torg och fontäner, och Rom fick det utseende som stadens centrum fortfarande har i dag. Konsten blev ett skådespel för alla sinnen.
Caravaggio förändrade måleriet med starka kontraster mellan ljus och mörker och med helgon som såg ut som vanliga människor från gatan. Annibale Carracci gick en annan väg och förnyade den klassiska traditionen från Rafael och Michelangelo. Artemisia Gentileschi blev en av de första kvinnorna med en lysande karriär som målare. Gian Lorenzo Bernini fick marmor att se ut som hud, tyg och moln, och han ritade stora delar av Peterskyrkans inredning och torg.
Under 1700-talet flyttade tyngdpunkten. Venedig blev igen ett centrum, med Giambattista Tiepolo som målade ljusa, svävande tak, och Canaletto som målade stadsvyer åt resande engelsmän. Rosalba Carriera blev berömd i hela Europa för sina porträtt i pastell. Turin och Neapel fick praktfulla slott och kyrkor. Italienska konstnärer, arkitekter och teaterdekoratörer arbetade vid hoven från Madrid till Stockholm och Sankt Petersburg. Arkitekten Filippo Juvarra byggde kyrkan Superga och jaktslottet Stupinigi utanför Turin.