Futurism och mellankrigstid
Futuristerna hyllade fart, maskiner och våld, medan de metafysiska målarna sökte gåtor i tomma torg, och båda fick leva med fascismen.
År 1909 publicerade poeten Filippo Tommaso Marinetti futuristmanifestet. Han ville bryta med Italiens förflutna, med museerna, ruinerna och turisterna, och hylla det moderna: bilar, flygplan, storstäder och fart. Målare som Umberto Boccioni, Giacomo Balla, Carlo Carrà och Gino Severini försökte visa rörelse och energi på duken. Futurismen blev en av de första avantgarderörelserna som spreds med manifest, uppträdanden och provokationer, och den påverkade konstnärer i många länder. Rörelsen omfattade också poesi, musik, teater och arkitektur.
Under första världskriget dog flera futurister, bland dem Boccioni och arkitekten Antonio Sant'Elia. Samtidigt skapade Giorgio de Chirico en helt annan konst: tomma torg, långa skuggor, statyer och skyltdockor i en stilla, drömlik stämning. Den kallades metafysisk konst och blev en förebild för surrealismen. Giorgio Morandi i Bologna målade flaskor och skålar om och om igen, i en stillsam konst som stod långt från futuristernas oväsen. Hans bilder har ett lugn som nästan liknar meditation.
Efter Mussolinis maktövertagande 1922 kom konsten att påverkas av fascismen. Gruppen Novecento sökte en modern klassicism, futuristerna anpassade sig till regimen och arkitekter byggde både strängt modernistiska och monumentala byggnader för staten. En del konstnärer stödde regimen, andra höll sig undan och några gick i exil. Raslagarna 1938 och kriget ledde till förföljelse och förstörelse. När kriget slutade 1945 var både landet och konsten i behov av en ny början.