De Stijl och surrealismen
I Holland skapade De Stijl en konst av räta linjer och rena färger, medan belgiska surrealister lät verkligheten bli en gåta.
Första världskriget delade de två länderna. Belgien ockuperades och blev slagfält, medan Nederländerna förblev neutralt. I det isolerade Holland grundade Theo van Doesburg och Piet Mondriaan 1917 tidskriften De Stijl. Gruppen ville skapa en universell konst av räta linjer, rät vinkel och de tre grundfärgerna rött, gult och blått, tillsammans med svart, vitt och grått. Idéerna gällde inte bara måleri utan även arkitektur, möbler och typografi. Målet var en ny och harmonisk livsmiljö.
Samtidigt byggde arkitekter i Amsterdam bostäder i den uttrycksfulla Amsterdamskolan, med böljande tegelfasader, och i Rotterdam en saklig funktionalism. I Belgien växte en flamländsk expressionism fram, med tunga och jordnära bilder av bönder och landskap. I Antwerpen och Bryssel prövade några konstnärer en abstrakt konst nära De Stijl. Båda länderna var under mellankrigstiden viktiga platser för den europeiska avantgardekonsten. M.C. Escher började samtidigt göra sina gåtfulla grafiska blad med omöjliga rum och mönster som griper in i varandra.
Från mitten av 1920-talet blev Bryssel ett centrum för surrealismen. René Magritte målade vardagliga ting i omöjliga sammanhang, med en torr och exakt teknik, och ställde frågor om bilder, ord och verklighet. Paul Delvaux målade drömlika scener med nakna kvinnor och tåg. Andra världskriget avbröt den här utvecklingen. Båda länderna ockuperades 1940, och Mondriaan, som flytt till New York, dog där 1944, bara några månader före befrielsen av Belgien. Kriget avslutade epoken.