Maaslandskonst och gotik
Guldsmeder vid Maas och gotiska städer i Flandern lade grunden till Nederländernas konst.
Nederländernas konsthistoria börjar inte med målningar utan med metall. Längs floden Maas, i städer som Liège, Huy och Maastricht, arbetade under 1100-talet guldsmeder och bronsgjutare av europeisk rang. De gjorde relikskrin, altarprydnader och dopfuntar åt kloster och kyrkor. Den här så kallade maaslandskonsten var lugn, klassiskt avvägd och tekniskt förfinad. Den räknas som en av romanikens främsta konstformer och spreds långt utanför regionen. Föremålen var dyrbara, och många har gått förlorade genom krig, plundring och omsmältning.
Under 1200- och 1300-talen växte städerna i Flandern och Brabant till några av Europas rikaste. Brygge, Gent och Ypern levde på handel med ylletyg. Borgarna byggde stora gotiska kyrkor, väldiga klädeshallar och höga klocktorn, så kallade belfryer, som visade stadens frihet och självständighet. I norr reste Utrecht sin domkyrka och ett domtorn som fortfarande är det högsta kyrktornet i Nederländerna. Kyrkorna i det stenfattiga kustlandet byggdes ofta av tegel.
Kring 1400 kom regionen under hertigarna av Burgund. De var stora beställare av konst och lockade nederländska konstnärer till sitt hov i Dijon och till Paris. Bildhuggaren Claus Sluter från Haarlem och bröderna Limburg från Nijmegen skapade där några av senmedeltidens mest kända verk. Därmed var scenen förberedd för det stora genombrottet i Flandern på 1420-talet. Nederländska konstnärer hade blivit eftertraktade i hela Europa.