Renässans, Bruegel och bildstorm
Antwerpen blev Europas handelscentrum, målarna reste till Rom och Pieter Bruegel målade bondelivet och landskapet.
Under 1500-talets första hälft växte Antwerpen till Europas viktigaste handelsstad. Hit kom kryddor från Portugal, silver från Sydtyskland och tyg från England. Pengarna lockade konstnärer, och staden fick hundratals målare, gravörer och boktryckare. Samtidigt började nederländska målare resa till Italien. De kom hem med antika gudar, nakna kroppar och italiensk arkitektur och försökte förena det med den egna traditionen. Antwerpen blev en mötesplats för idéer, varor och människor från hela kontinenten.
Konstnärerna som tog efter Italien kallas ofta romanister. Bland dem fanns Jan Gossaert, Jan van Scorel, Maarten van Heemskerck och Frans Floris. Samtidigt utvecklades nya motivkretsar. Joachim Patinir målade breda världslandskap, och Pieter Aertsen fyllde sina bilder med kött, grönsaker och marknadsfolk. Ur detta skulle så småningom landskapsmåleriet, stillebenet och genremåleriet växa fram som egna konstarter. Många av dessa konstnärer arbetade för en öppen marknad snarare än för enskilda beställare.
Periodens störste konstnär var Pieter Bruegel den äldre. Han skildrade bönder, årstider och ordspråk med humor, skärpa och medkänsla. Under hans sista år bröt religiösa och politiska konflikter ut. År 1566 stormade protestanter kyrkorna och förstörde bilder. Två år senare började upproret mot Spanien, som skulle dela Nederländerna i två delar. När Antwerpen föll 1585 flydde tusentals konstnärer och hantverkare norrut. Med dem flyttade också konstens tyngdpunkt från söder till norr.