Schiele, Kokoschka och mellankrigstiden
Kring 1910 vände sig de unga i Wien mot Klimts guld. Egon Schiele och Oskar Kokoschka målade nakna, oroliga kroppar och själar. Efter kriget blev Wien en socialdemokratisk stad med stora bostadsbyggen, tills nazismen gjorde slut på den 1938.
Konstutställningen Kunstschau 1908 blev ett genombrott för de yngsta. Oskar Kokoschka, då tjugotvå år, visade sina färgstarka illustrationer och skrev snart pjäser och målade porträtt som skulle visa människans inre. Egon Schiele, som Klimt hade uppmuntrat, utvecklade en tecknande stil med magra, kantiga kroppar och självporträtt där han vrider sig i smärta eller extas. Richard Gerstl målade vilda, lösa porträtt innan han tog sitt liv samma år.
Första världskriget och dess slut förändrade allt. År 1918 dog Klimt, Otto Wagner, Koloman Moser och Egon Schiele. Monarkin föll, och Österrike blev en liten republik. Albin Egger-Lienz målade soldater som en ansiktslös massa, och efter kriget sökte målare som Herbert Boeckl och Anton Kolig en tung, färgstark expressionism, medan andra tog upp den nya sakligheten.
I Wien styrde socialdemokraterna från 1919, och det röda Wien byggde omkring sextiotusen bostäder i stora gårdshus som Karl-Marx-Hof. Vid konstindustriskolan utvecklade elever till Franz Cižek en egen abstrakt konst, kinetismen, och Otto Neurath och Gerd Arntz skapade bildspråket Isotype. Efter inbördeskriget 1934 blev landet en diktatur, och när Tyskland annekterade Österrike 1938 förföljdes judiska och moderna konstnärer, och många tvingades i exil.