Gotiken och Michael Pacher
Under habsburgarna fick Wien en gotisk katedral och ett universitet. I alpdalarna snidades stora vingaltare, och Michael Pacher förenade nordlig träskulptur med italienskt perspektiv i altaret i Sankt Wolfgang.
Hertig Rudolf IV, kallad grundaren, ville göra Wien till en huvudstad i klass med Prag. Han lät 1359 påbörja det nya gotiska långhuset i Stephansdomen och grundade 1365 universitetet. Hans porträtt, målat kring 1360, räknas som ett av de äldsta självständiga porträtten i Europa efter antiken. Domens sydtorn, 136 meter högt, stod färdigt 1433 och blev stadens symbol.
Kring 1400 spreds den mjuka stilen, även kallad internationell gotik, med ljuvt leende madonnor i djupa, böljande mantlar. Under 1400-talet blev konsten mer realistisk. Conrad Laib i Salzburg målade 1449 en korsfästelse full av ryttare och åskådare, och den anonyme Schottenmästaren satte bibliska händelser framför de äldsta kända bilderna av Wiens gator.
Den mest särpräglade konsten var vingaltaret, där snidade och målade figurer samlades i ett skåp med dörrar som kunde öppnas och stängas. Michael Pacher från Bruneck i Tyrolen gjorde det mest kända av dem för Sankt Wolfgang i Salzkammergut, färdigt 1481. Han hade studerat italienskt måleri och lät rummen i sina målningar sträcka sig djupt in i bilden, medan de förgyllda figurerna i skåpet tycks röra sig i ett gyllene ljus.