Ringstrassen och Makart
När stadsmurarna revs fick Wien en ny paradgata, Ringstrassen, kantad av opera, parlament, rådhus och museer i lånade stilar. Hans Makart blev stadens konstnärsfurste, och landskapsmålarna sökte stämning och ljus.
Den unge kejsaren Frans Josef beslöt 1857 att Wiens befästningar skulle rivas. På den frigjorda marken anlades Ringstrassen, en boulevard runt innerstaden, och längs den byggdes under fyra decennier stadens viktigaste byggnader. Varje byggnad fick en stil som passade dess uppgift: gotik för rådhuset och Votivkyrkan, antikt grekiskt för parlamentet, renässans för universitetet, operan och museerna.
Hans Makart kom till Wien 1869 och fick en ateljé av staten. Hans enorma, färgstarka målningar med nakna kroppar, sammet och blommor gjorde honom till tidens mest beundrade konstnär, och hans ateljé, fylld med draperier, vapen och torkade buketter, blev en sevärdhet. År 1879 regisserade han festtåget för kejsarparets silverbröllop, där tusentals deltagare i historiska kostymer paraderade längs Ringstrassen.
Bredvid det stora historiemåleriet växte ett stillsammare landskapsmåleri. Emil Jakob Schindler, Tina Blau och Olga Wisinger-Florian målade stämningsfulla bilder av ljus, väder och årstider, det som kallas stämningsimpressionism. Anton Romako gick sin egen väg med nervösa, överraskande porträtt. Mot slutet av perioden var unga konstnärer trötta på historismens lånade former och sökte en egen tids stil.