Kloster och furstar
Österrikes konst börjar i klostren längs Donau och i ärkebiskopens Salzburg. Under babenbergarna växte Wien till residensstad, och i Klosterneuburg skapade Nicolaus av Verdun ett av medeltidens mest beundrade guldsmedsarbeten.
Det som i dag är Österrike var under tidig medeltid ett gränsland i öster, mellan Bayern, slaverna och ungrarna. Kristendomen spreds från Salzburg och från kloster som Kremsmünster, grundat 777 av den bayerske hertigen Tassilo III. Tassilokalken, som hertigen skänkte till klostret, är ett av de äldsta bevarade konstverken från området. I Salzburg målades praktfulla handskrifter, och ärkebiskoparna var mäktiga furstar.
Från 976 styrdes Ostmark, den östra gränsmarken, av ätten Babenberg, och 1156 blev Österrike ett hertigdöme. Babenbergarna grundade kloster som Klosterneuburg och Heiligenkreuz och gjorde Wien till sitt residens. Romanska kyrkor med kraftiga murar och djupa portaler byggdes, och i Gurk i Kärnten fick domkyrkan en krypta med hundra kolonner. På dess västläktare målades kring 1260 väggmålningar i den skarpa, kantiga stil som kallas Zackenstil.
Höjdpunkten var Verdunaltaret i Klosterneuburg, fullbordat 1181 av guldsmeden Nicolaus av Verdun från Maasdalen. Dess emaljplattor visar bibliska scener med en rörelse och en klassisk tyngd som pekar fram mot gotiken. Efter att babenbergarna dött ut 1246 kämpade böhmiske kungen Ottokar II och Rudolf av Habsburg om landet, och 1278 vann habsburgarna, som skulle styra Österrike i 640 år.