Maximilian, Donauskolan och kunstkammaren
Kejsar Maximilian använde konsten för att bygga sitt eftermäle, Donauskolans målare upptäckte landskapet, och habsburgarna började samla de skatter som i dag fyller museerna i Wien.
Maximilian I, kung från 1486 och kejsare från 1508, var en furste som tänkte i bilder. Han beställde det gyllene taket i Innsbruck, ett jättelikt träsnitt i form av en äreport av Albrecht Dürer och ett gravmonument omgivet av förfäder i brons i överstorlek. Böckerna Theuerdank och Weisskunig berättade hans liv som en riddarroman, och tryckkonsten spred bilderna i hela riket.
Längs Donau, mellan Regensburg, Passau och Wien, målade en grupp konstnärer kring 1500–1530 skogar, berg och floder med en ny känsla för naturen. De kallas Donauskolan. Lucas Cranach den äldre målade i Wien omkring 1502 dramatiska korsfästelser och porträtt, Albrecht Altdorfer gjorde Sankt Sebastiansaltaret för klostret Sankt Florian, och Wolf Huber från Feldkirch tecknade landskap som hör till de första i europeisk konst.
Under seklets andra hälft präglades konsten av hovet och kunstkammaren. Ferdinand I lät bygga om Hofburg i renässansstil, och hans son ärkehertig Ferdinand II samlade på slottet Ambras i Tyrolen rustningar, porträtt, naturföremål och konstverk. Giuseppe Arcimboldo målade huvuden av frukt och blommor åt kejsarna, och Rudolf II förvandlade Prag till en av Europas konsthuvudstäder.