Samtidskonsten
Sedan 1980-talet har Österrike blivit en del av den internationella konstvärlden, med nya museer i Wien och Graz. Maria Lassnig, Franz West och Erwin Wurm har gett österrikisk konst nya ansikten, och frågan om den konst som rövades under nazitiden har förändrat museerna.
Under 1980-talet återvände måleriet med de unga vilda, som Siegfried Anzinger och Hubert Schmalix, och Maria Lassnig, som i decennier hade arbetat i Paris och New York, blev professor i Wien. Hennes kroppsmedvetenhetsbilder, där hon målar hur kroppen känns snarare än hur den ser ut, gjorde henne till en förebild för yngre konstnärer. Franz West skapade skulpturer som betraktarna skulle bära eller sitta på.
Erwin Wurm blev internationellt känd för sina One Minute Sculptures, där människor själva blir skulpturer i en minut genom absurda poser med vardagsföremål. Konstnärer som Heimo Zobernig, Brigitte Kowanz, Elke Silvia Krystufek och gruppen Gelatin har arbetat med installation, ljus, video och performance. I arkitekturen fick Coop Himmelb(l)au internationellt genomslag med dekonstruktivismen.
Samtidigt blev uppgörelsen med nazitiden en central fråga. Debatten om förbundspresidenten Kurt Waldheims förflutna 1986 öppnade frågan om Österrikes medansvar, och efter att Schieles Porträtt av Wally beslagtogs i New York 1998 antogs en lag om återlämnande av rövad konst. Klimts porträtt av Adele Bloch-Bauer återlämnades 2006 till familjens arvingar. Rachel Whitereads minnesmärke på Judenplatz i Wien invigdes 2000.