Det ryska avantgardet
På några få år gick ryska konstnärer från ikoner och folkkonst till den rena abstraktionen. Malevitjs svarta kvadrat, Tatlins torn och konstruktivisternas affischer gjorde Moskva och Petrograd till konstens experimentverkstad.
Kring 1910 samlades unga konstnärer i Moskva i grupper med provocerande namn som Ruter knekt och Åsnesvansen. Michail Larionov och Natalja Gontjarova blandade fransk modernism med ikoner, folkliga träsnitt och skyltar och skapade en egen neoprimitivism. Wassily Kandinsky, som arbetade i München, målade några av de första abstrakta bilderna.
På utställningen 0,10 i Petrograd i december 1915 visade Kazimir Malevitj sin Svarta kvadrat högt uppe i ett hörn, där ikonen hängde i ett ryskt hem. Han kallade den nya konsten suprematism: rena geometriska former som svävar i ett vitt rum. Vladimir Tatlin visade på samma utställning reliefer av trä, metall och glas som sträckte sig ut i rummet.
Efter revolutionen 1917 fick avantgardet för en tid en ledande roll i den nya statens kulturpolitik. Konstruktivisterna Aleksandr Rodtjenko, Varvara Stepanova, Ljubov Popova och El Lissitzky ville att konsten skulle bygga det nya samhället genom affischer, textilier, böcker, arkitektur och film. Mot slutet av 1920-talet tog staten allt mer kontroll, och 1932 upplöstes alla fria konstnärsgrupper.