Peredvizjniki och realismen
Fjorton studenter lämnade akademin, och vandringsutställningarna tog konsten ut i landet. Repin, Kramskoj, Surikov och Savrasov målade det ryska folket, historien och landskapet med en ny sanningslidelse.
År 1863 vägrade fjorton av akademins bästa elever att tävla om guldmedaljen med ett påbjudet motiv ur nordisk mytologi, Fester i Valhall. De ville själva välja vad de skulle måla. Under ledning av Ivan Kramskoj bildade de ett artel, ett kooperativ, och 1870 grundades Sällskapet för konstnärliga vandringsutställningar.
Peredvizjniki, ”de vandrande”, ställde ut i Sankt Petersburg och Moskva och skickade sedan utställningen vidare till städer som Kiev, Kazan och Charkiv. De ville måla det verkliga Ryssland: böndernas armod, präster och tjänstemän, historiens dramer och det vida ryska landskapet. Kritikern Vladimir Stasov blev deras talesman.
Ilja Repin blev rörelsens främste målare med Pråmdragarna på Volga, och Vasilij Surikov målade den ryska historien som ett folkligt drama. Ivan Sjisjkin, Aleksej Savrasov och Isaak Levitan gjorde landskapsmåleriet till en nationell konst, och samlaren Pavel Tretjakov köpte deras bilder till sitt galleri i Moskva.