Romerska Hispania och västgoterna
Akvedukter, teatrar och guldkronor – när Iberiska halvön blev en del av Rom och sedan ett västgotiskt kungarike.
År 218 f.Kr. landsteg romerska trupper i Emporion. Det tog Rom nästan två hundra år att erövra hela halvön, men resultatet blev en av imperiets rikaste regioner. Romarna kallade den Hispania. De byggde städer med torg, tempel, teatrar och bad, och de band ihop landet med vägar och broar. Akvedukten i Segovia och teatern i Mérida står fortfarande kvar, och de hör till de bäst bevarade romerska byggnaderna i hela Europa.
Hispania gav också Rom människor. Filosofen Seneca kom från Córdoba, och kejsar Trajanus föddes i Italica nära Sevilla. Han blev år 98 den förste kejsaren som var född utanför Italien. Rika familjer i provinserna lät lägga golvmosaiker i sina villor och beställde porträtt och gravmonument i marmor. Kristendomen nådde tidigt halvön, och under 300-talet växte en kristen bildvärld fram i sarkofager, mosaiker och små kyrkor.
När det västromerska riket föll under 400-talet tog germanska folk över. Västgoterna grundade ett kungarike med huvudstad i Toledo. Deras konst är främst känd genom några små stenkyrkor och genom guldkronor med ädelstenar, som kungarna skänkte till kyrkan. Hästskobågen, som senare blev ett kännetecken för den islamiska arkitekturen i Spanien, användes redan av dem. Epoken slutade år 711, när en arabisk-berbisk här korsade Gibraltarsundet.