Modernisme och avantgarde
Gaudís Barcelona, Sorollas solljus och tre spanjorer i Paris – Picasso, Miró och Dalí – som förändrade 1900-talets konst.
Kring sekelskiftet 1900 blev Barcelona ett av Europas mest spännande konstcentra. Den katalanska modernismen, besläktad med jugend och art nouveau, gav staden byggnader med böljande fasader, mosaiker och smide. Antoni Gaudí är dess mest kända arkitekt, med Sagrada Família, Casa Batlló och Casa Milà. På kaféet Els Quatre Gats träffades målare som Ramon Casas och Santiago Rusiñol, och där ställde en ung Pablo Picasso ut för första gången.
I Madrid och Valencia målade Joaquín Sorolla stränder och fiskare i bländande solljus och blev en internationell stjärna. Andra målare, som Ignacio Zuloaga, visade ett mörkare Spanien av bönder, präster och tjurfäktare, i en tid då landet efter förlusten av de sista kolonierna 1898 sökte sin identitet. Många unga konstnärer drog till Paris, där friheten var större och marknaden bättre. Där blev spanjorerna några av avantgardets viktigaste namn.
Picasso och Georges Braque skapade kubismen, och Juan Gris utvecklade den vidare. Julio González lärde sig svetsa järn och förändrade skulpturen. Joan Miró och Salvador Dalí blev ledande surrealister, var och en på sitt sätt. Under andra republiken på 1930-talet blomstrade kulturlivet även i Spanien. Men inbördeskriget 1936–1939 slog sönder det. Picassos Guernica, målad 1937 efter bombningen av en baskisk stad, blev en symbol för krigets fasor i hela världen.