Bourbonerna, upplysningen och Goya
Nya kungar, nya palats och en akademi – och en döv målare som såg sin tids mörker klarare än någon annan.
År 1700 dog den siste spanske Habsburgaren, och fransmannen Filip V blev kung och behöll tronen efter ett långt krig. Med den nya dynastin, huset Bourbon, kom franska och italienska smakideal. Kungarna byggde ett nytt slott i Madrid efter att det gamla brunnit 1734, och de anlade lustslott med trädgårdar som La Granja. Samtidigt levde den spanska barocken kvar i kyrkorna, med överdådiga altare i den stil som kallas churrigueresk.
Under Karl III, som regerade 1759–1788, präglades hovet av upplysningens idéer. Kungen moderniserade Madrid med breda gator, fontäner och portar och lät bygga ett naturhistoriskt museum som senare blev Prado. Konstakademin i Madrid, grundad 1752, förordade en nyklassisk stil efter antika förebilder. Två utländska stjärnor kallades till hovet: tysken Anton Raphael Mengs, nyklassicismens förespråkare, och venetianaren Giambattista Tiepolo, den siste store barockmålaren. Madrid blev en modern huvudstad.
Francisco de Goya började sin karriär med glada folklivsscener för kungliga gobelängvävare och blev sedan hovmålare. Efter en sjukdom 1792–1793 blev han döv, och hans konst blev allt mörkare. Han skildrade vidskepelse, dårskap och Napoleonkrigens fasor i grafik och målning. Hans Tredje maj 1808 är en av de första moderna krigsbilderna. När han dog i exil 1828 hade han banat väg för både romantiken och den moderna konsten.