Barock och rokoko i Tyskland och Österrike
Efter trettioåriga krigets förödelse byggde furstar, abbotar och kejsare palats och kyrkor där arkitektur, skulptur och takmålning smälte samman till ett enda himmelskt skådespel.
Seklet började lovande. I Augsburg byggde Elias Holl ett stort rådhus, och Adam Elsheimer från Frankfurt målade små, ljusa bilder i Rom som beundrades av Rubens. Men trettioåriga kriget 1618–1648 slog sönder stora delar av Tyskland. Städer plundrades, byar brändes och befolkningen minskade kraftigt i många områden. Svenska arméer drog genom landet, och mycket konst fördes bort som krigsbyte. Under flera årtionden byggdes och beställdes mycket lite. Krigets minne levde länge kvar i tysk kultur.
Först mot slutet av 1600-talet tog byggandet fart igen. I Wien, som 1683 hade stått emot en osmansk belägring, lät kejsaren och adeln bygga palats och kyrkor i en ny, självsäker stil. Johann Bernhard Fischer von Erlach ritade Karlskirche, och Lukas von Hildebrandt Belvedere åt prins Eugen. I Dresden lät August den starke uppföra Zwinger, och i Würzburg byggde Balthasar Neumann ett residens för furstbiskopen. Hela landskap fylldes med barockens kupoler och lökformade tornhuvar.
Under 1700-talets mitt blev barocken lättare och ljusare och övergick i rokoko. I södra Tyskland skapade bröderna Asam och bröderna Zimmermann kyrkor där väggarna tycks lösas upp i vitt, guld och pastell. Wieskirche och Vierzehnheiligen är höjdpunkter. Kyrkorummet blev en scen där himlen öppnar sig i takmålningen. I Potsdam lät Fredrik den store bygga Sanssouci, ett litet sommarslott för musik och samtal. Det var en konst för både tro, makt och nöje.