François Boucher
Rokokons hovmålare.
Boucher var madame de Pompadours favoritmålare. Han målade nakna gudinnor, herdinnor och mönster för gobelänger och porslin.
François Boucher föddes 1703 i Paris. Fadern ritade mönster, bland annat för broderier. Boucher studerade en kort tid för målaren François Lemoyne och försörjde sig som ung på att gravera teckningar av Antoine Watteau för ett stort bildverk. På så vis lärde han sig rokokons lätta och eleganta formspråk. År 1723 vann han Rompriset men fick själv bekosta resan till Italien, där han vistades i slutet av 1720-talet.
Tillbaka i Paris gick karriären snabbt. Han blev medlem av Franska konstakademien 1734 och fick uppdrag för kungen och hovet. Han målade mytologiska scener med Venus, Diana och amoriner, men också herdescener och små vardagsbilder. Dianas bad (1742) i Louvren är ett av hans mest kända verk. Venus triumf (1740) köptes av Carl Gustaf Tessin och finns i dag i Nationalmuseum i Stockholm, som har en av världens bästa samlingar av Boucher.
Boucher var en mångsysslare. Han gjorde förlagor till gobelänger för fabrikerna i Beauvais och senare Gobelins, där han blev chef 1755. Han ritade dekor för porslinsfabriken i Sèvres, kulisser till operan och illustrationer till böcker. Hans färger är ljusa och söta: rosa hud, ljusblå himmel, gyllene draperier och mjuka moln. Allt är elegant, lekfullt och sinnligt, och nästan aldrig allvarligt.
Madame de Pompadour, Ludvig XV:s mätress och en av tidens stora kulturmecenater, var hans viktigaste beskyddare. Hans helfigursporträtt av henne från 1756 finns i Alte Pinakothek i München. År 1765 blev han förste hovmålare och direktör för akademien. Han var gift med Marie-Jeanne Buzeau, som själv målade och ofta stod modell. Boucher dog i sin bostad i Louvren 1770.
Redan under hans livstid vände sig kritiker som Diderot mot honom. De tyckte att hans konst var konstlad och omoralisk. Efter revolutionen sågs han som symbolen för ett dekadent hov. I dag värderas han som en av rokokons skickligaste konstnärer. Hans elev Fragonard förde stilen vidare.