Agnolo Bronzino
Den svala elegansens porträttör.
Bronzino var hovmålare åt familjen Medici. Hans porträtt är perfekt polerade och känslomässigt reserverade.
Agnolo Bronzino föddes i Florens 1503. Han var son till en slaktare, och det är oklart varifrån smeknamnet Bronzino kommer. Kanske syftar det på en mörk hy. Han blev tidigt elev till Pontormo och arbetade som hans medhjälpare under 1520-talet, bland annat i Capponikapellet i Santa Felicita. Relationen till läraren var nära och livslång.
Omkring 1539 började han arbeta för hertig Cosimo I de’ Medici, som ville stärka sin nya makt med hjälp av konst. Bronzino blev hovets främste porträttmålare. Hans porträtt av hertiginnan Eleonora av Toledo med sonen Giovanni, från omkring 1545 och i dag i Uffizierna, är ett av hans mest kända verk. Mönstret på hennes brokadklänning är återgivet in i minsta detalj. Han dekorerade också ett kapell åt Eleonora i Palazzo Vecchio. Andra kända porträtt är Lucrezia Panciatichi i Uffizierna och en ung man med bok i Metropolitan Museum i New York.
Bronzinos porträtt är polerade och kyliga. Huden ser ut som porslin, och modellerna ser på oss med en behärskad, avvaktande blick. Kläder, smycken och arkitektur är målade med extrem precision. Det är bilder av makt och status, inte av känslor. Hans mest kända mytologiska verk är Allegori med Venus och Amor i National Gallery i London, från omkring 1545. Den skickades som gåva till den franske kungen Frans I. Bilden är full av gåtfulla figurer och har tolkats på många sätt, men en entydig förklaring saknas.
Bronzino var också poet och medlem av den florentinska akademin. Han skrev både allvarliga sonetter i Petrarcas anda och burleska, skämtsamma dikter. Han gifte sig aldrig. Han bodde med sin elev Alessandro Alloris familj, och Allori kallade sig senare för Bronzinos brorson. Bronzino dog i Florens 1572.
Hans porträtt satte mönster för hovporträttet i Europa under lång tid. De visar furstar som orörliga, upphöjda och nästan omänskligt perfekta.