Annibale Carracci
Barockens akademiske förnyare.
Annibale Carracci grundade en målarskola i Bologna och målade taket i Palazzo Farnese i Rom. Han förenade renässansens klarhet med ny energi.
Annibale Carracci föddes i Bologna 1560 i en familj av hantverkare. Han lärde sig måla tillsammans med sin äldre bror Agostino och sin kusin Ludovico. Omkring 1582 grundade de tre en akademi i Bologna, där elever tecknade efter levande modell och studerade äldre mästare. De ville förnya måleriet, som de tyckte hade blivit konstlat under manierismen.
Annibales tidiga verk är ovanligt jordnära. Slaktarboden, i dag i Oxford, och Bönätaren, i dag i Galleria Colonna i Rom, visar vanliga människor i vardagliga situationer. Samtidigt målade han stora altartavlor där han förenade Correggios mjukhet och venetianernas färg med Rafaels klara kompositioner. Tillsammans med Agostino och Ludovico dekorerade han också palats i Bologna med fresker.
År 1595 flyttade han till Rom på uppdrag av kardinal Odoardo Farnese. Hans huvudverk är takmålningarna i galleriet i Palazzo Farnese, gjorda omkring 1597–1601. Temat är gudarnas kärlek, och taket är fyllt av mytologiska scener i målade ramar, nakna figurer och illusoriska skulpturer. Allt hålls samman av en stark ordning. Galleriet blev en av barockens viktigaste förebilder, och konstnärer kom dit för att studera det i flera hundra år. Palatset är i dag Frankrikes ambassad.
Annibale lade också grunden till det så kallade ideallandskapet, där naturen är ordnad och harmonisk och människorna små. Ett känt exempel är Flykten till Egypten i Galleria Doria Pamphilj i Rom. Han var dock dåligt betald för arbetet i Palazzo Farnese och föll efteråt i en djup depression. Från omkring 1605 målade han nästan ingenting. Han dog i Rom 1609 och begravdes i Pantheon, nära Rafael.
Genom sina elever, bland dem Domenichino och Francesco Albani, präglade han det klassiska barockmåleriet. Hans ideallandskap ledde vidare till Poussin och Claude Lorrain.