Marc Chagall
Drömmarnas och de flygande älskandes målare.
Marc Chagall från Vitebsk målade minnen från den judiska byn: flygande par, fiolspelare och getter. Han gjorde även glasmålningar.
Marc Chagall föddes 1887 i en judisk familj i Vitebsk, i dagens Belarus. Fadern arbetade på ett sillager. Han gick i lära hos målaren Jehuda Pen i hemstaden och studerade sedan i Sankt Petersburg. Världen från barndomen, med trähus, synagogor, kor, getter och spelmän, blev den källa han öste ur hela livet.
Omkring 1910 kom han till Paris och bodde i ateljéhuset La Ruche. Där mötte han kubismen och de klara färgerna i det franska måleriet, men använde dem på sitt eget sätt. Jag och byn från 1911, i dag på Museum of Modern Art i New York, blandar en ko, en grön ansiktsprofil och en uppochnedvänd by i ett drömlikt mönster. Han återvände till Vitebsk 1914 och gifte sig 1915 med Bella Rosenfeld. Paret som svävar i Födelsedagen från 1915, också på MoMA, är de två.
Efter revolutionen ledde han en konstskola i Vitebsk men hamnade i konflikt med Kazimir Malevitj. I Moskva målade han dekorationer till den judiska teatern och lämnade sedan Sovjetunionen 1922. Han bosatte sig i Frankrike, men 1941 flydde han undan nazisterna till USA. Bella dog där 1944, en sorg som präglade hans måleri länge. Den vita korsfästelsen från 1938, med en judisk Kristus omgiven av förföljelser, finns på Art Institute of Chicago.
Efter kriget bodde han i Sydfrankrike och arbetade i många tekniker: grafik, keramik, mosaik och framför allt glasmålningar. Han gjorde fönster för synagogan vid Hadassahsjukhuset i Jerusalem, för katedralen i Reims och för FN-huset i New York. Han målade också taket i Parisoperan 1964 och två stora väggmålningar för Metropolitanoperan i New York.
Chagall dog 1985 i Saint-Paul-de-Vence, 97 år gammal. Han hörde aldrig helt till någon riktning. Surrealisterna ville räkna honom som föregångare, men han menade själv att hans bilder byggde på minne och känsla. I Nice finns ett museum med hans bibliska bilder.