Camille Claudel
Skulptören i Rodins skugga.
Camille Claudel var Rodins elev och älskarinna och en lysande skulptör i egen rätt. Hon spärrades in på sinnessjukhus de sista trettio åren av sitt liv.
Camille Claudel föddes 1864 i Fère-en-Tardenois i norra Frankrike. Redan som barn modellerade hon figurer i lera. Hennes yngre bror var författaren och diplomaten Paul Claudel. År 1881 flyttade familjen till Paris, där hon studerade vid Académie Colarossi och fick handledning av skulptören Alfred Boucher.
År 1883 träffade hon Auguste Rodin, som var 24 år äldre. Hon blev hans elev, medarbetare och älskarinna. Hon arbetade med detaljer i hans stora verk, bland annat händer och fötter till Helvetets port och Borgarna i Calais. Relationen varade i omkring tio år. Rodin ville inte lämna sin livskamrat Rose Beuret, och förhållandet tog slut i början av 1890-talet.
Claudels egna verk är ofta små och intima och visar känslor genom rörelse. Sakuntala från 1888 visar ett älskande par som återförenas. Valsen visar ett dansande par som tycks virvla runt. Mogen ålder, som brukar tolkas som en bild av uppbrottet från Rodin, finns i brons på Musée d'Orsay i Paris. Hon arbetade också i onyx och marmor, och i Skvallrerskorna och Vågen skildrade hon vardagliga ögonblick på ett helt nytt sätt.
Under 1900-talets första år levde hon alltmer isolerat och fattigt. Hon utvecklade förföljelseidéer, särskilt mot Rodin, och förstörde många av sina verk. År 1913, kort efter faderns död, lät familjen spärra in henne på mentalsjukhus. Hon tillbringade de sista trettio åren av sitt liv på institutioner och skulpterade aldrig mer. Läkare föreslog att hon kunde skrivas ut, men familjen motsatte sig det. Hon dog 1943.
Länge var hon mest känd som Rodins älskarinna. Från 1980-talet har hon fått upprättelse som en betydande skulptör i egen rätt, bland annat genom böcker och filmer. Sedan 2017 finns ett museum ägnat åt henne i Nogent-sur-Seine, där familjen bodde under hennes ungdom.