Johan Christian Dahl
Norges landskapsromantiker.
Johan Christian Dahl verkade i Dresden och var vän med Caspar David Friedrich. Han gav den norska naturen dess första stora bilder.
Johan Christian Dahl föddes 1788 i Bergen i Norge. Familjen var fattig, och han kom i lära hos en dekorationsmålare i staden. Där lärde han sig hantverket och målade bland annat kulisser och prospekt. Med hjälp av köpmän i Bergen fick han möjlighet att studera vid konstakademien i Köpenhamn från 1811.
År 1818 flyttade han till Dresden. Där blev han nära vän med Caspar David Friedrich, och de bodde senare i samma hus vid Elbe. Dahl blev professor vid akademien i Dresden och stannade i staden resten av livet. Han gjorde även en lång resa till Italien och målade bland annat Vesuvius i utbrott.
Dahl återvände ofta till Norge på resor och tecknade fjäll, fjordar, forsar och dalar. Hans mest kända verk är storslagna norska landskap, som Vinter vid Sognefjorden (1827) och Från Stalheim (1842), båda i Nasjonalmuseet i Oslo, och Björk i storm (1849) i Bergen. Han målade också stämningsfulla vyer av Dresden i månsken.
Till skillnad från Friedrich, som komponerade landskap med symbolisk innebörd, var Dahl mer realistisk och studerade naturen direkt. Han gjorde många oljeskisser utomhus av moln och väder. Hans himlar är dramatiska och hans penselföring fri och kraftfull.
Dahl hade ett tungt privatliv. Båda hans hustrur dog i samband med förlossningar, och flera av hans barn dog unga. Han engagerade sig för Norges kultur och var med och grundade Nasjonalgalleriet i Oslo. Han arbetade också för att bevara de norska stavkyrkorna. Han dog i Dresden 1857 och kallas i dag den norska landskapskonstens fader.