Giorgio de Chirico
Den metafysiska målningens skapare.
Giorgio de Chirico målade ödsliga torg med långa skuggor, statyer och arkader. Surrealisterna såg honom som en föregångare.
Giorgio de Chirico föddes 1888 i Volos i Grekland av italienska föräldrar. Fadern var järnvägsingenjör. Han studerade konst i Aten och sedan vid akademien i München. Där tog han intryck av den symbolistiske målaren Arnold Böcklin och av filosoferna Nietzsche och Schopenhauer, särskilt idén att verkligheten döljer en hemlig, oroande mening.
Omkring 1910 började han måla det han senare kallade metafysiska bilder. I Paris 1911–1915 fick han stöd av poeten Guillaume Apollinaire. Bilderna visar tomma italienska torg med arkader, långa skuggor, statyer, tåg vid horisonten och klockor som visar en exakt tid. Allt är stilla och tydligt men ändå gåtfullt. Kärlekssång från 1914, med ett antikt gipshuvud och en gummihandske på en vägg, finns på Museum of Modern Art i New York.
Under första världskriget var han stationerad i Ferrara. Där arbetade han med målaren Carlo Carrà, och tillsammans formulerade de pittura metafisica, metafysiskt måleri. Nu dök skyltdockor utan ansikten upp i bilderna, ibland som par eller som ”trubadurer”. Rummen fylls av ställningar, kartor och kakor från Ferraras bagerier.
På 1920-talet vände de Chirico sig bort från det moderna och mot gammalmästarna och ett klassiskt måleri. Surrealisterna, som hade beundrat honom djupt, tog avstånd, och André Breton menade att han svikit sin konst. Senare målade han nya versioner av sina tidiga motiv och daterade ibland om dem till äldre årtal, vilket gjort frågor om äkthet och datering komplicerade.
Han bodde de sista decennierna i Rom, vid Spanska trappan, där hans hem i dag är museum. Han dog 1978. Hans tidiga bilder fick avgörande betydelse för surrealismen och för Magritte, Dalí och Max Ernst, och de påverkade också film, arkitektur och design. Hans bror Alberto Savinio var författare, kompositör och målare.