Dong Qichang
Teoretikern som formade kinesisk konstsyn.
Dong Qichang var ämbetsman, samlare och målare. Hans teori om en nordlig och en sydlig skola styrde konstkritiken i århundraden.
Dong Qichang föddes 1555 i Huating, i nuvarande Shanghai, i en familj med begränsade medel. Han klarade den högsta statliga examen 1589 och gjorde en lång karriär som ämbetsman. Han var bland annat lärare åt en blivande kejsare och nådde höga poster i regeringen i Nanjing. Samtidigt var han en av sin tids ledande kalligrafer, målare, samlare och konstkännare.
Han är mest känd för sin teori om en nordlig och en sydlig skola i kinesiskt måleri. Teorin lånade begreppen från chanbuddhismen, där den södra skolan stod för plötslig upplysning. Den södra skolan var enligt Dong Qichang de lärda amatörernas tradition, som började med Wang Wei och fortsatte med Yuandynastins mästare. Den nordliga skolan bestod av yrkesmålare och hovmålare, som han ansåg mindre värdefulla. Indelningen har lite med geografi att göra och är i dag starkt ifrågasatt, men den styrde kinesisk konstkritik i århundraden.
Som målare ville Dong Qichang inte avbilda naturen utan bygga bilder av de gamla mästarnas penseldrag och former. Hans landskap är ofta förvridna och abstrakta, med berg som staplas och lutar på ett sätt som kan påminna om modern konst. Ett känt exempel är Qingbianberget från 1617 i Cleveland Museum of Art.
Hans privatliv var inte fläckfritt. 1616 brände en ursinnig folkmassa ner hans hem i Huating, efter anklagelser om att hans söner förtryckt lokalbefolkningen. Hans teorier fick ändå avgörande inflytande. Den så kallade ortodoxa skolan under Qing, med de fyra Wang, byggde helt på hans idéer, och han räknas som en av de mest betydelsefulla gestalterna i kinesisk konsthistoria.