Josef Frank

Josef Frank
Lennart Nilsson, Public domain

Svenskt Tenns färgstarke formgivare.

Josef Frank flydde från Wien till Stockholm 1933 och arbetade för Svenskt Tenn. Hans mönster med blommor och djur är en motpol till funktionalismens stränghet.

Josef Frank föddes 1885 i Baden nära Wien i en judisk familj. Han studerade arkitektur vid Tekniska högskolan i Wien och skrev en doktorsavhandling om renässansarkitekten Alberti. Under 1920-talet var han en ledande modernist i Wien, ritade bostäder åt staden och undervisade. År 1925 grundade han tillsammans med en kollega inredningsfirman Haus & Garten.

Frank deltog i den berömda bostadsutställningen Weissenhof i Stuttgart 1927 och ledde Werkbundsiedlung i Wien 1932. Men han blev snart kritisk mot den dogmatiska funktionalismen. Han menade att ett hem inte skulle vara en maskin utan en plats där människor kunde trivas, med föremål från olika tider, mjuka möbler och färgstarka textilier. Han skrev senare en uppmärksammad text om en arkitektur grundad på tillfälligheter, som en motpol till stela system.

Hans hustru Anna var svensk, och 1933 flyttade paret till Stockholm för att undkomma antisemitismen. Året därpå började han arbeta för Estrid Ericson och hennes firma Svenskt Tenn. Samarbetet varade i över trettio år och gav upphov till tusentals ritningar till möbler, lampor och föremål samt ett stort antal textilmönster. Han blev svensk medborgare 1939.

Under andra världskriget bodde Frank några år i New York, där han undervisade och ritade många av sina mest berömda mönster. Mönstren är täta och färgglada, med blommor, fåglar, frukter och träd från hela världen, ofta inspirerade av botaniska böcker. Möblerna är bekväma, lätta och ofta klädda i hans tyger. Han kombinerade engelsk, kinesisk och wiensk tradition med modern enkelhet.

Josef Frank dog 1967 i Stockholm. Svenskt Tenn säljer fortfarande hans möbler och textilier, och hans mönster har blivit en del av svensk heminredning. Han ses i dag som en av de viktigaste gestalterna i Svenskt Tenns historia och som en tidig kritiker av den alltför stränga modernismen.