Émile Gallé
Glaskonstens poet.
Émile Gallé i Nancy gjorde glas med växter och insekter i flera överfångade lager. Han var också botaniker.
Émile Gallé föddes 1846 i Nancy i östra Frankrike. Hans far drev en verksamhet med fajans och glas. Émile studerade filosofi, botanik och mineralogi och tillbringade en tid i Weimar i Tyskland. Han lärde sig glastillverkning vid ett glasbruk i Meisenthal i Lothringen. År 1877 tog han över faderns rörelse.
Hans genombrott kom vid världsutställningarna i Paris, särskilt 1889, där han visade glas, keramik och möbler och fick stor uppmärksamhet. År 1900 fick han utställningens högsta pris. Han utvecklade flera nya tekniker, bland annat glas med inbäddade bitar av färgat glas, så kallad glasmarkerteri, som han patenterade 1898. Han gjorde också överfångsglas i flera färglager som etsades eller sleps fram till reliefer.
Gallés motiv kommer från naturen: orkidéer, trollsländor, skalbaggar, svampar och undervattensväxter. Han var en kunnig botaniker och studerade växterna noggrant. Ofta lät han graverade diktrader av poeter som Baudelaire och Victor Hugo smycka föremålen, så kallat talande glas. Han formgav också möbler med inläggningar av olika träslag. Sängen Gryning och skymning från 1904 finns på Musée de l'École de Nancy, som har den största samlingen av hans arbeten.
Gallé var engagerad i samhällsfrågor. Under Dreyfusaffären tog han ställning för den oskyldigt dömde officeren Alfred Dreyfus, vilket kostade honom kunder. Han grundade 1901 École de Nancy, en sammanslutning av konstnärer och industrier i staden, och blev dess förste ordförande. Rörelsen gjorde Nancy till ett av art nouveaus viktigaste centrum.
Gallé dog 1904 i leukemi, bara 58 år gammal. Firman fortsatte att tillverka glas i hans stil fram till 1931, och föremål från åren närmast efter hans död märktes med en stjärna efter namnet. I dag ses han som art nouveaus främste glaskonstnär och som en av dem som gjorde glas till konst.