Giorgione
Den gåtfulla stämningens skapare.
Giorgione dog ung i pesten och lämnade få säkra verk. Hans Ovädret är en av de första målningarna där landskapet och stämningen är huvudsaken.
Giorgione hette egentligen Giorgio och kom från Castelfranco i Venetoregionen, där han föddes omkring 1477–78. Smeknamnet betyder ungefär ”store Giorgio”. Han var enligt Vasari elev till Giovanni Bellini i Venedig, och han beskrivs som charmig, musikalisk och omtyckt i sällskapslivet. Nästan allt annat om hans liv är osäkert.
Hans liv var mycket kort. Han dog i pesten i Venedig hösten 1510, troligen drygt trettio år gammal. Bara en handfull målningar anses säkert vara av honom, och forskarna har länge diskuterat vilka verk som ska räknas till honom och vilka som är av unga Tizian eller andra. En av de säkra är altartavlan i domen i Castelfranco. Han målade också fresker på fasaden till de tyska köpmännens handelshus i Venedig, tillsammans med Tizian, men av dem återstår bara fragment.
Hans mest berömda verk är Ovädret i Gallerie dell’Accademia i Venedig. Det visar en soldat och en ammande kvinna i ett landskap där en blixt lyser upp himlen. Ingen vet säkert vad motivet föreställer, och kanske var det inte meningen att det skulle gå att förklara. Bilden handlar mer om stämning än om berättelse. Andra viktiga verk är De tre filosoferna i Wien och Den sovande Venus i Dresden, som enligt en tidig källa fullbordades av Tizian efter Giorgiones död.
Giorgione målade direkt med färgen på duken, utan detaljerade förberedande teckningar. Han lät mjuka övergångar mellan ljus och skugga skapa form och atmosfär. Landskapet blir en del av känslan. Hans bilder var ofta små och gjorda för privata samlare, som ville ha poetiska och gåtfulla verk att samtala om.
Trots att han lämnade så lite efter sig blev hans inflytande mycket stort. Han förnyade det venetianska måleriet, och den unge Tizian byggde vidare på hans stil. Giorgione har blivit en symbol för den poetiska och mystiska sidan av renässansen.