Eileen Gray
Den förbisedda pionjären.
Eileen Gray var lackkonstnär, möbelformgivare och arkitekt. Hennes hus E-1027 och Bibendumstolen är modernismens klassiker.
Eileen Gray föddes 1878 nära Enniscorthy i Irland i en aristokratisk familj. Hon studerade måleri vid Slade School of Fine Art i London och flyttade i början av 1900-talet till Paris, där hon levde resten av livet. Där lärde hon sig japansk lackteknik av den japanske hantverkaren Seizo Sugawara, en mödosam teknik där lager efter lager av lack ska torka och slipas.
Hennes lackarbeten väckte uppmärksamhet, och modeskaparen Jacques Doucet köpte flera av dem, bland annat en skärm från 1913. År 1922 öppnade hon galleriet Jean Désert i Paris, där hon sålde möbler, mattor och lampor. Hennes blockskärmar av rörliga lackpaneler och fåtöljen Bibendum, uppbyggd av rundade dynor, hör till hennes kända verk. Inredningen av en lägenhet på rue de Lota i Paris i början av 1920-talet visade hennes förmåga att skapa helheter.
Uppmuntrad av vännen och arkitekten Jean Badovici började hon rita hus. Villa E-1027 i Roquebrune-Cap-Martin vid Medelhavet byggdes 1926–29. Huset är lätt och öppet, med möbler som kan fällas ut, vridas och flyttas, bland dem det justerbara sidobordet E-1027 i stålrör. Senare målade Le Corbusier väggmålningar i huset utan hennes medgivande, vilket hon uppfattade som ett övergrepp. Hon byggde därefter ett eget hus, Tempe à Pailla, i Castellar.
Gray arbetade självständigt, utan stora uppdrag och utan att söka publicitet. Hon hade relationer med både män och kvinnor, bland dem sångerskan Damia. Efter andra världskriget glömdes hon nästan bort och levde tillbakadraget i Paris.
Hon återupptäcktes i slutet av 1960-talet, och flera av hennes möbler sattes åter i produktion. Gray dog 1976. År 2009 såldes hennes fåtölj Drakstolen på auktion för motsvarande över 20 miljoner euro, ett rekord för en möbel från 1900-talet. E-1027 har restaurerats och kan besökas. I dag ses hon som en av modernismens viktigaste pionjärer.