George Grosz
Satirikern i Berlin.
George Grosz tecknade giriga kapitalister, militärer och prostituerade i Weimarrepublikens Berlin. Han emigrerade till USA 1933.
George Grosz föddes 1893 i Berlin som Georg Groß och växte upp i Pommern. Han studerade vid konstakademien i Dresden och sedan i Berlin och började tidigt rita skämtteckningar för tidningar. Under första världskriget tjänstgjorde han en kortare tid men fick ett sammanbrott. 1916 började han av protest stava sitt namn på engelska, mitt i den antibrittiska krigsstämningen.
Efter kriget blev han en av de mest aggressiva medlemmarna av Berlindadaismen och gick med i kommunistpartiet. Hans teckningar visar ett Berlin fyllt av feta industrimän, brutala officerare, präster, krigsinvalider och prostituerade. Linjen är tunn, skarp och nästan barnslig, och han lånade från graffiti och barnteckningar. Mappen Den härskande klassens ansikte från 1921 är ett av de mest kända exemplen.
Under 1920-talet hörde han till Neue Sachlichkeit. Målningen Samhällets stöttepelare från 1926, med en jurist, en journalist, en politiker och en präst med tomma eller öppna huvuden, finns på Nationalgalerie i Berlin. Grosz ställdes flera gånger inför rätta, för att ha förolämpat armén och för hädelse, bland annat för en teckning av Kristus med gasmask. Efter en resa till Sovjetunionen 1922 blev han desillusionerad med kommunismen och lämnade så småningom partiet.
I början av 1933, strax innan nazisterna tog makten, emigrerade han till USA. Där undervisade han vid Art Students League i New York. Hans amerikanska konst blev mildare och mer traditionell, med landskap och nakenstudier, men under kriget målade han också mörka, apokalyptiska bilder. I Tyskland stämplades hans konst som urartad.
1959 flyttade han tillbaka till Berlin men dog där bara några veckor senare efter ett fall. Grosz räknas som en av 1900-talets främsta satiriska tecknare och som den skarpaste kritikern av Weimarrepublikens samhälle.