Matthias Grünewald
Lidandets målare.
Matthias Grünewald målade Isenheimaltaret för antoniterklostrets sjukhus, där man vårdade människor med antoniuseld (mjöldrygeförgiftning). Hans korsfäste Kristus är svårt sårad och visar lidandet utan förskönande.
Matthias Grünewald är ett namn han själv aldrig använde. Han hette troligen Mathis Gothart Nithart, och namnet Grünewald fick han av en tysk konsthistoriker på 1600-talet, troligen av misstag. Han föddes omkring 1470–80, sannolikt i Würzburg. Om hans utbildning vet man nästan ingenting.
Han arbetade under flera år för ärkebiskoparna av Mainz, både som målare och som ingenjör med ansvar för bland annat vattenledningar och byggen. Hans huvudverk är Isenheimaltaret, målat omkring 1512–16 för antoniterklostret i Isenheim i Alsace. Munkarna vårdade sjuka med antoniuseld, en svår förgiftning från mögel på säd som gav kramper och kallbrand. Altaret finns i dag i museet Unterlinden i Colmar i Frankrike.
Isenheimaltaret är ett skåp med flyglar som kunde öppnas på olika sätt under kyrkoåret. I det stängda läget syns korsfästelsen. Kristi kropp är täckt av sår och törnen, händerna är förvridna av smärta och huden är grönaktig av förruttnelse. För de sjuka kunde bilden visa att Kristus delade deras lidande. När flyglarna öppnas syns i stället uppståndelsen, där Kristus stiger mot himlen i ett glödande ljus. Kontrasterna är våldsamma både i färg och i känsla.
Grünewald levde under reformationens och bondekrigets oroliga år. Han tycks ha stått nära de nya protestantiska tankarna, och lutherska skrifter fanns bland hans efterlämnade ägodelar. Han dog 1528 i Halle. Bara ett tiotal målningar och ett trettiotal teckningar är bevarade.
Efter sin död glömdes han nästan helt bort. Han återupptäcktes i början av 1900-talet, då de tyska expressionisterna såg honom som en själsfrände. Kompositören Paul Hindemith skrev operan Mathis der Maler om honom. I dag räknas han som en av de mest gripande målarna i tysk konsthistoria.