Guo Xi
Landskapets teoretiker vid Songhovet.
Guo Xi var hovmålare och skrev en berömd text om landskapsmåleri med tre perspektiv: högt, djupt och vitt. Tidig vår från 1072 är hans mästerverk.
Guo Xi föddes omkring 1020 i Wenxian i nuvarande Henanprovinsen och dog omkring 1090. Han blev den ledande hovmålaren under kejsar Shenzong i Norra Songdynastin och utförde väggmålningar och skärmar i kejserliga byggnader. Han byggde vidare på Li Chengs stil, med kala, krokiga träd och dimmiga berg.
Hans mästerverk är Tidig vår från 1072, en hängande rulle med tusch och lätt färg på siden, i Nationella palatsmuseet i Taipei. Ett berg vrider sig uppåt genom dimma i mjuka, rundade former. Träden har grenar som liknar krabbklor. Vattenfall, stigar, tempel och små människor syns här och var. Bilden fångar stämningen när vintern börjar ge vika, och ögat kan vandra genom landskapet åt olika håll.
Guo Xi är också känd för texten Den höga avsikten med skogar och strömmar, som hans son Guo Si sammanställde efter hans tankar. Där skriver han att ett bra landskap ska vara sådant att man vill vandra i det och till och med bo där. Han beskriver tre sätt att se berg: från nedanför och uppåt, in i djupet, och ut mot vidden. Texten är en av de viktigaste i kinesisk konstteori.
Efter Shenzongs död föll hans stil ur modet. Enligt en senare berättelse användes hans målningar vid hovet under kejsar Huizong som torkdukar, men det är en anekdot. Hans inflytande blev ändå stort, både genom bilderna och genom texten, och under Yuandynastin fick hans stil nytt liv bland de lärda målarna.