Hamada Shōji
Mingei-rörelsens krukmakare.
Hamada Shōji arbetade med Bernard Leach i England och grundade mingei-rörelsen för folkhantverk. Han utsågs till levande nationalskatt.
Hamada Shōji föddes 1894 i Tokyo. Han studerade keramik vid Tokyos tekniska högskola och arbetade därefter vid ett keramiskt forskningsinstitut i Kyoto, där han lärde sig mycket om glasyrer. Där blev han vän med keramikern Kawai Kanjirō. Omkring 1918–19 träffade han den brittiske krukmakaren Bernard Leach, som då bodde i Japan.
År 1920 reste Hamada med Leach till St Ives i Cornwall, där de tillsammans byggde en vedeldad klätterugn av japansk typ och grundade Leach Pottery. Verkstaden blev en av de viktigaste platserna för modern studiokeramik i väst. Hamada höll också en utställning i London som väckte uppmärksamhet. Efter några år återvände han till Japan och bosatte sig 1924 i Mashiko, en liten krukmakarby norr om Tokyo, där han stannade resten av livet.
I Mashiko arbetade han med lokal lera och enkla, traditionella metoder tillsammans med byns hantverkare. Hans kärl är kraftiga och okonstlade, ofta med glasyrer i brunt, svart och grått. Han är känd för att hälla eller slänga glasyren över kärlet i en enda rörelse, och för enkla penseldekorer som ett stiliserat sockerrörsblad. Han ville att föremålen skulle se ut att ha blivit till nästan av sig själva.
Tillsammans med filosofen Yanagi Sōetsu och Kawai Kanjirō grundade han på 1920-talet mingei-rörelsen, som lyfte fram anonyma folkliga bruksföremål som förebilder för skönhet. Efter Yanagis död blev Hamada chef för Japans folkkonstmuseum i Tokyo. År 1955 hörde han till de första som utsågs till levande nationalskatt.
Hamada dog 1978. Hans hem och verkstad i Mashiko är i dag museum, och byn har blivit ett av Japans mest kända keramikcentrum. Genom samarbetet med Leach fick han stort inflytande över studiokeramiken i Storbritannien, USA och Skandinavien, och hans tanke om det enkla och vardagliga som höjden av skönhet lever kvar bland krukmakare över hela världen.