Vilhelm Hammershøi
De tysta rummens målare.
Vilhelm Hammershøi målade sin lägenhet i Köpenhamn om och om igen, ofta med en kvinna sedd bakifrån. Bilderna är nästan färglösa och mycket stilla.
Vilhelm Hammershøi föddes 1864 i Köpenhamn i en välbärgad köpmansfamilj. Modern stödde tidigt hans konstnärliga ambitioner. Han studerade vid Konstakademien i Köpenhamn och vid Kunstnernes Frie Studieskoler, där P.S. Krøyer var en av lärarna.
Han debuterade 1885 med ett porträtt av sin syster Anna, som väckte uppmärksamhet för sin stränga, gråa färgskala. Hammershøi blev snart en omstridd konstnär. Den officiella utställningen på Charlottenborg refuserade flera av hans verk, och han ställde i stället ut med den fria konstnärssammanslutningen Den Frie Udstilling. Han hade dock tidigt beundrare och köpare.
År 1891 gifte han sig med Ida Ilsted. Hon blev hans viktigaste modell. Åren 1898–1909 bodde paret i en lägenhet på Strandgade 30 i Köpenhamn. Där målade han samma rum om och om igen: vita dörrar, kala väggar, en stol, ett bord, ljus som faller in genom ett fönster och ofta en kvinna sedd bakifrån. Bilden Dammkornens dans i solstrålarna från 1900, med ett helt tomt rum, finns på Ordrupgaard utanför Köpenhamn.
Färgerna är nästan bara grått, vitt, svart och brunt. Kompositionerna är strama och geometriska. Han målade också tomma stadsvyer från Köpenhamn och London och några få landskap. Hans bilder har jämförts med holländskt 1600-talsmåleri, särskilt Vermeer, men stämningen är modern, tyst och gåtfull. Den tyske poeten Rainer Maria Rilke besökte honom och ville skriva om hans konst.
Hammershøi dog i strupcancer 1916. Efter hans död föll han i glömska, men från 1990-talet har han återupptäckts med stora utställningar i Paris, London och New York. I dag är han en av de mest omtalade nordiska konstnärerna från tiden kring 1900.