Keith Haring
Tunnelbanans tecknare.
Keith Haring började rita med krita i New Yorks tunnelbana. Hans dansande figurer och strålande barn blev en folklig bildvärld.
Keith Haring föddes 1958 i Reading i Pennsylvania och växte upp i den lilla staden Kutztown. Hans far tecknade serier som hobby, och Haring ritade mycket redan som barn. Efter studier i kommersiell grafik i Pittsburgh flyttade han 1978 till New York och studerade vid School of Visual Arts. Han blev snabbt en del av stadens livliga kulturliv kring klubbar som Club 57, där konst, musik och performance blandades.
Från 1980 började han rita med vit krita på de svarta pappersark som täckte tomma reklamtavlor i tunnelbanan. Han gjorde hundratals teckningar, ofta på några minuter, och greps flera gånger för skadegörelse. Pendlarna såg hans figurer varje dag: det strålande barnet, den skällande hunden, flygande tefat och människor som dansar. Tunnelbanan blev hans ateljé och hans publik.
Snart ställde han ut på gallerier och blev internationellt känd. Han var vän med Andy Warhol, Jean-Michel Basquiat och Madonna. 1986 öppnade han Pop Shop i SoHo, en butik där han sålde affischer, t-tröjor och knappar med sina motiv, så att alla skulle ha råd med hans konst. Samma år målade han muralen Crack Is Wack i Harlem och en bit av Berlinmuren. Hans sista stora offentliga målning, Tuttomondo från 1989, finns på en kyrkvägg i Pisa.
Harings stil bygger på tjocka, säkra konturer, starka platta färger och figurer i rörelse. Den påminner om serier, graffiti och hieroglyfer. Bakom den glada ytan fanns ofta allvar: han tog ställning mot apartheid, kärnvapen och droger, och för säkrare sex. 1988 fick han diagnosen aids. Han grundade Keith Haring Foundation 1989, som stöder barnprogram och aidsorganisationer.
Haring dog 1990, bara 31 år gammal. Hans bilder lever vidare på kläder, affischer och i museer över hela världen. Han är en symbol för 1980-talets New York och för tanken att konst ska tillhöra alla, och han är ett viktigt namn i hbtq-rörelsens historia.