Hannah Höch

Hannah Höch
Theo van Doesburg, Public domain

Dadaismens collagekonstnär.

Hannah Höch klippte ut bilder ur tidningar och gjorde collage som drev med Weimarrepublikens män och den nya kvinnan.

Hannah Höch föddes 1889 i Gotha i Tyskland. Hon flyttade till Berlin för att studera, först glasmåleri och sedan grafisk formgivning vid den konstindustriella skolan. Från 1916 arbetade hon under tio år för det stora förlaget Ullstein, där hon gjorde mönster för broderier och handarbeten till tidningar för kvinnor. Arbetet gav henne en direkt kontakt med tidningsbilder och massmedia.

Genom konstnären Raoul Hausmann, som hon hade ett förhållande med 1915–1922, kom hon in i Berlindadaismen. Hon var den enda kvinnan i den inre kretsen och deltog i den stora Dadamässan 1920, trots att flera av männen var tveksamma till att ta med henne. Där visade hon sitt mest kända verk, ett stort fotomontage med titeln Snitt med kökskniven genom Weimarrepublikens sista ölbukskulturepok från 1919–20. Det finns i dag på Nationalgalerie i Berlin.

Höch var en av fotomontagets pionjärer. Hon klippte ut fotografier av politiker, maskiner, folkmassor, kvinnokroppar och ansikten ur tidningar och satte ihop dem till nya, splittrade bilder. Hennes collage driver med militarism och borgerlighet, men också med de manliga dadaisternas egen självgodhet. Ofta handlar de om den nya kvinnan, som röstade, arbetade och klippte håret kort, och om vilka roller hon förväntades spela. I serien Från ett etnografiskt museum från 1920-talet blandade hon kvinnoansikten med föremål från utomeuropeiska kulturer.

Mellan 1926 och 1935 levde hon tillsammans med den nederländska författaren Til Brugman, delvis i Nederländerna. Under nazistiden stämplades hennes konst som urartad och hon fick inte ställa ut. Hon drog sig undan till ett litet hus i Berlins utkant, där hon gömde både sina egna verk och andra dadaisters arbeten genom kriget.

Efter kriget fortsatte hon arbeta med collage, nu ofta abstrakta och färgrika. Hon dog 1978 i Berlin. Länge sågs hon mest som Hausmanns följeslagare, men i dag räknas hon som en av dadaismens viktigaste konstnärer och en föregångare för senare konstnärer som arbetar med bilder ur massmedia och frågor om kön.