Anselm Kiefer
Historiens tunga måleri.
Anselm Kiefer gör enorma målningar med bly, aska och halm om Tysklands historia och myter.
Anselm Kiefer föddes i mars 1945 i Donaueschingen i södra Tyskland, bara några månader innan andra världskriget tog slut. Han växte upp i ett land i ruiner som helst ville glömma det förflutna. Han studerade först juridik och franska innan han gick över till konsten och studerade i Freiburg och Karlsruhe. I början av 1970-talet hade han kontakt med Joseph Beuys i Düsseldorf.
Hans första uppmärksammade verk var provocerande. I serien Besetzungen, ockupationer, från 1969 fotograferade han sig själv när han gjorde nazisthälsning på platser i Europa. Syftet var att tvinga fram ett minne som tyskarna förträngt, men många uppfattade bilderna som stötande. Frågan om hur man kan gestalta Tysklands historia, myter och skuld blev hans livsämne.
Från 1970-talet gjorde Kiefer stora målningar av öde fåror, trägolv och brända landskap. Han blandade olja med halm, sand, aska, bly och fotografier. 1980 representerade han Västtyskland på Venedigbiennalen, vilket väckte debatt. Kring 1981–1983 gjorde han serier som utgår från Paul Celans dikt Dödsfuga, där blonda Margarete och mörkhåriga Sulamith står för det tyska och det judiska. Halmen i bilderna står för Margaretes hår. Han har också gjort väldiga böcker av bly och hela bibliotek av blyfolianter.
I början av 1990-talet flyttade Kiefer till Frankrike. I Barjac i södra Frankrike byggde han om ett gammalt sidenspinneri till ett jättelikt område av ateljéer, tunnlar, torn och paviljonger. Senare har han arbetat i närheten av Paris. Hans intressen har vidgats till judisk mystik, alkemi, astronomi och myter från många kulturer.
Kiefer räknas som en av de viktigaste konstnärerna efter 1945. Han har fått bland annat Tyska bokhandelns fredspris 2008. Wim Wenders gjorde dokumentärfilmen Anselm om honom 2023. Hans verk visar att historia inte är avslutad utan något man bär med sig, och att konsten kan vara en plats för sorg och minne.