Paul Klee
Linjens och färgens poet.
Paul Klee undervisade på Bauhaus och skapade tusentals små, lekfulla bilder mellan abstraktion och figuration.
Paul Klee föddes 1879 i Münchenbuchsee nära Bern i Schweiz. Fadern var tysk musiklärare och modern sångerska. Klee var en skicklig violinist och tvekade länge mellan musiken och konsten. Han valde konsten och studerade i München, bland annat för Franz von Stuck vid konstakademien.
De första åren arbetade han mest med teckning och etsning. År 1906 gifte han sig med pianisten Lily Stumpf. Hon försörjde familjen med pianolektioner medan han tog hand om hemmet och sonen Felix och arbetade med konsten. Han kom i kontakt med Kandinsky och Franz Marc och deltog i Der Blaue Reiters andra utställning 1912.
Våren 1914 reste han till Tunisien tillsammans med August Macke och Louis Moilliet. Ljuset där blev en vändpunkt. I sin dagbok skrev han att färgen och han nu var ett och att han var målare. Efter resan arbetade han med akvareller byggda av små färgrutor. Han skapade ett eget bildspråk av pilar, bokstäver, figurer och tecken, ofta med poetiska och humoristiska titlar. Kvittermaskinen från 1922 finns på Museum of Modern Art i New York.
Åren 1921–1931 undervisade Klee på Bauhaus, och hans föreläsningar om form och färg blev inflytelserika. Därefter undervisade han vid konstakademien i Düsseldorf, men avskedades av nazisterna 1933 och flyttade tillbaka till Bern. Hans verk visades på utställningen ”Urartad konst” 1937. Från 1935 led han av en svår sjukdom, sklerodermi. Ändå var han mycket produktiv under de sista åren, och 1939 skapade han över tusen verk.
Klee dog 1940. Han lämnade efter sig omkring tiotusen verk. Den största samlingen finns på Zentrum Paul Klee i Bern, som öppnade 2005. Hans bild Angelus Novus från 1920 blev berömd genom filosofen Walter Benjamins tolkning av den som historiens ängel. Klee har påverkat både abstrakt konst, surrealism och konstpedagogik.